Hannas Place

Det känns vår i luften, men vågar man säga att det är vår nu? Det var inte många dagar sedan snön föll ner över Västerås och Göteborg. Idag är det skinande sol, blå himmel med några vita tussar som nog vill bli kallade moln. Fågelkvitter är något som jag absolut reflekterar med vår, älskar det. Vad tror ni? Kan det vara vår nu? Vågar man hoppas?

Anna har varit i Australien snart i en månad, du är saknad. Hoppas att du har det bra och att det är vår när du kommer hem, så du slipper snö och kyla efter en månads värme.

Ha det gott!

Idag är en stor dag.
Har massor att göra, bland annat att städa och tvätta. Senare, ikväll, kommer Tobias. Min lovely bror :) Och imorgon, ja, då kommer mamma. Det kommer bli mysiga middagar, promenader och troligtvis en sväng in till stan. Det kommer bli super-mysigt!

   Skolan är så bra som den bara kan bli, jag är så bra jag bara kan bli, i den, tror jag. Anna har peppat upp mig endel och det hon sade har lagt sig till ro. Att fråga är bra, att upprepa är bättre :) Folkhögskola är det enda rätta, jag menar, det kan inte bli bättre! Jag är med i ett råd som heter miljörådet. Där diskuterar vi hur skolan kan bli bättre på miljöfronten, lågenergilampor, kompostera, grön flagg, eko-café, svanmärka skolan? Intressanta men framförallt viktiga saker.
   Projektet har nog alla hört talas om, Krakowprojetet. Det bär iväg till Auswitch någon gång i maj, skulle jag tro. En vecka skall vi vara där och vi skall bland annat besöka ett koncentrationsläger. Ärligt talat så vet jag inte hur jag känner för det, jag menar, man kan ju inte direkt vara glad men det är spännande att åka dit. Eller.. Kan säga att det är mycket blandade känslor. Om jag ens har några?
   Det går bra i alla ämnen. Har ett historia arbete som skall vara klart efter påsk. Eva har hjälpt mig på den fronten. Kommer skriva om kvinnans historia. Kanske gämföra olika länder, hur det var och hur långt dem kommit. Och självklart i nuläget. Det finns nog mycket att berätta.

Ja just det! Haha! Jag har glömt nämna att vi skaffat hund! Vi är fodervädar åt en rottweiler som heter Teddy, 1 år. Fick honom för en månad sedan och har kämpat sen den. Verkligen kämpat :) I lördags när vi var på OG Kungsör så fick jag väldigt mycket hjälp utav Joel, tack och lov, och det känn redan mycket bättre! Jag har mer kontroll och jag är inte längre rädd. I alla fall inte när jag är ute ensam med honom, då går det bra. Ett nytt kommando , BRYT, har vi börjat lära honom. Kommandor NEJ har tyvrr tjatats ut alldeles för mycket så det betyder (för honom) "kom och titta, här är det något som du kommer gilla" Vilket är raka motsatsen.
  
Hände en liten olycka när jag var ute med Teddy för en stund sedan. Jag har köpt en ny jacka, inget märkvärdit så, men har verkligen börjat tycka om den väldigt mycket. När vi gick den lilla rundan så gjorde han ju självklart sina behov på gräsmattan och jag böjde mig för att plocka upp det. I den stunden började Teddy dra åt andra hållet och jag drar tillbaka för att inta välta. Och gissa vart jag då fick hans (ursäkta) skit?!! JO! På den nya jackan! Så det var bara att skynda hem, ta massa massa tvål och hett vatten och nu sitter jag här och hoppas att det inte kommer vara någon stor äcklig fläck. Usch ja.. Antar att det är sånt som händer. Men jag var rätt arg. Fast det kunde jag inte skälla på honom för, naturligtvis. Han fick sig ett liten utskällning för att han drog. Och se avböt jag promenaden för att skynda hem, det var straff nog för honom.

Har våren äntligen kommit? Vågar knappt hoppas. Men se vilket strålande väder det är! Skall bli så mysigt att tralla omkring i detta vårväder med Tobias, mamma och Teddy.

Man kan känna att den är påväg. I hela kroppen, fast mest i magen. Pulsen slår snabbare och man kan känna hur man antingen blir varm i ansiktet eller rent ut av börjar svettas lite grann. Kanske stakar sig när man pratar, eller börjar prata väldigt fort, för fort för sitt eget bästa. Det sistnämnda brukar jag göra och -vips- så har man trasslat in sig i ett sammanhang där man inte alls vill vara och gör allt för att ta sig ur det så snabbt som möjligt, utan att göra skada. Nya människor. Nya relationer. Nervositeten känns av mycket mer nu än för bara ett litet tag sedan. Det är inte så farligt som jag beskriver det här, detta är precis sekunderna innan, så tro mig när jag säger det: Det är precis såhär det kommer kännas sekunderna innan jag kliver in i klassrummet på skolan. Jag skall göra mitt bästa för att inte prata för fort och säga konstiga saker. Alla som känner mig säger nog högt för sig själv: Skall hon INTE säga konstiga saker? Ha! Lycka till!
Jo jo, jag vet. Jag är en mästare på att säga konstiga saker och att få folk att tro att jag menar något annat när jag egentligen pratar om något annat. Krångligt?

Bortsett från detta och mina tvivel om mig själv så längtar jag oerhört. Ny miljö. Nya människor. Nytt liv. Jag satt och kollade igenom några gamla uppsatser från gymnasiet och insåg att när jag faktiskt gjorde något bra så fick jag rätt bra betyg. Jag låg på VG i svenska, utan att egentligen göra så mycket. Låter det märkligt? Det jag ville komma till var att jag egentligen inte var så dålig i skolan, när jag väl var där och gjorde det jag skulle. När jag tänker efter så låg jag på VG i det mesta jag gjorde. Jag hoppas att detta kommer gå lika bra, eller snarare bättre. Det skall bli roligt att te emot mitt första MVG! En annan sak var också att jag alltid jobbade väldigt bra i grupp och mindre bra självständigt, men det är väll bara träning som gäller där. Träna upp sin studieförmåga (heter det så?) att veta vad som är viktigt, intressant och var man skall börja. En sak som Eva (Pappas sambo, lärare på Arbetarrörelsens Folkhögskola i Göteborg) sade till mig, som jag tyckte var väldigt bra, var att det är många som gärna vill visa sig så bra som möjligt inför läraren, duktig och smart, men själva meningen med att man går i skola är ju att man ska lära sig (vill lära sig)! Hennes tips var alltså att fråga när man inte förstår, ta åt sig så mycket som möjligt och visa att man inte kan allt. Då får man ju också den hjälp man behöver! Det tyckte jag var ett bra tips, personligen, för jag har alltid skämts inför läraren om jag inte förstått någonting och då struntat i att fråga om jag behöver hjälp med något, för att visa mig duktig. Korkat, eller hur?! Nu är det slut med det. Jag har bestämt mig för att hur dumma frågor jag än har så skall jag ställa dem för att faktiskt förstå och komma framåt! Utan tvekan!

Det är väll inte fel att sikta på höga betyg? Självklart är det viktigt att man har roligt och att man trivs, men att man samtidigt siktar på höga betyg? Fick nämligen en liten tillrättavisning när jag sade att jag skitade på höga betyg. Eller så kan det vara jag som missförstod.

Det skall bli roligt att börja skriva om hur det är p skolan, istället för att sitta här och skriva ner tankar och funderingar kring den. Men samtidigt är ju också det rätt roligt!

Ett boktips: Påven Johanna.
Författare: Donna Woolfolk Cross
Läser den för tillfället, väldigt väldigt bra!

På baksidan:
Hon var en begåvad och orädd kvinna som förklädd till man överlistar hela den katolska världen. Hon skaffade sig kunskap inom medeltida filosofi, religion och läkekonst. Hennes lysande begåvning förde henne på äventyrliga vägar till påvepalatset i Rom. Där drogs hon in i en virvel av politik, religion, kärlek och makt. En riskfylld tillvaro där livet ofta stod på spel. När ödet såg till att Johanna blev vald till påve hade det förgångna hunnit ifatt henne - och det mst förbjudna var ett faktum...

Om ni känner för att läsa en bra bok så är detta ett tips!

En underbart härlig vecka i Göteborg, kära hemstad, kära familj. Aldrig någonsin ska det gå så lång tid som tre månader emellan varje träff, det var olidligt jobbigt. Det var så mysigt att träffa dom! Jag ville bara kramas och kramas. Jag hann med så mycket, Viktor hade lov från skolan (verkligen bra tajmat) och det innebar aktiviteter som Universeum, Aeria 51 (Ett riktigt häftigt ställe, skateboardramper inne i ett berg), bio, promenad i slottskogen. Jag bara njöt av att få vara tillsammans med dom. Kom förbi hos pappa och åt middag några gånger, spelade tv-spel, ritade, lyssnade på Viktors låtar (han är grym på att göra musik). Ja! Det var så roligt!

Jag bodde hos Tobias, världens mysigaste "lilla" etta. Mamma kom förbi, och en hel dag spenderade vi i soffan (Ja! Hela dagen!) helt fast i tv-serien Vita Huset, riktigt bra (Mammas favorit serie). Och det var ju så underbart mysigt. Allt har varit så mysigt! Restaurangbesök, åkte hem till mamma en kväll och där var det grekiskt-tema på maten. Väldigt gott. Det var roligt att träffa Mats och hans barn också. Klaus (Tobias vän) kom över två gånger och det var också roligt. Jag förstår bara inte hur de klarar av att vara vakna så länge, varje dag! Jag skämtar inte när jag säger att de är vakna till mins 5 på morgonen. Tobias var iväg och jobbade några nätter och första natten klarade jag faktiskt av att vara vaken till 04.30 då han kom hem, men det var också den enda. Jag ville helst vakna tidigt för att inte missa dagen. Det var så länge sedan jag var där, senaste gången var när Tobias tog studenten, då stannade vi i tre dagar. Det är ingenting! Jag längtar redan till nästa gång. Det blir vid jul och då skall Daniel följa med. Kan det bli bättre? Nej, såklart inte. Hela familjen samlad på ett och samma ställe, Hercules skall givetvis med, annars är inte hela familjen samlad. Kan ju inte lämna honom ensam på julafton. Nej nej, han skall med. Det ser nog Tobias fram emot. Och Viktor.

Detta blev lite hoppigt, men det har varit så mycket och jag ville få ner allt så jag skrev ner det första jag kom och tänka på. Jag är givetvis väldigt glad att jag äntligen träffat dom. kom hem med nya krafter. Mår bättre.

Jag saknar er redan. Mamma. Tobias.

Det gick fort att åka tillbaka. Tåget var precis i tid (!). Jag mötte Daniel vid bilen (han stog ju på fel ställe) och efter lite matinköp på Spicy Hot åkte vi hem. Jag gick in i hallen och det första jag lade märke till var en ny matta som låg på golvet. Sedan tittade jag upp och blev jätte paff! Han hade målat om hallen! Beiget och brunt! SÅÅ FINT! Jag stod länge och beundrade väggen och efter det gick jag in i vardagsrummet. Det var inte helelr som jag lämnat det, han hade målat om där inne också! Samma bruna som var i hallen hade också fått en plats på en vägg i vardagsrummet (den som var lila förut) Det är ett helt annat rum nu! Bara en sådan sak som att jag trodde att han köpt nya gardiner, dom framhävdes på ett helt annat sätt än innan. Inte bara det.. En ny vardagsrumsmatta låg på golvet, matchande de bruna väggarna. Snacka om att jag blev paff! (igen! fast ännu mer). När jag väl gick in i köket tog det ett tag innan jag lade märke till bänkskivorna han hade bytt ut, alltså allt ser ju bara för jävla bra ut! Det roliga är att han inte nämnt detta alls, inte en enda gång. Varje gång jag hade ringt så hade han stått med pensel i handen och haft fullt upp och jag hade pratat på om att han skulle göra saker som han mår bra utav, som att träffa vänner osv. Haha! Ja.. Vilken grej! Nu känns det som att det värsta jobbet är klart, och allt har han gjort. Så oerhört duktig! Vilken överraskning!

Nu åter till Göteborg. Lite bilder.

Eller godnatt. Vad vet jag.
Har inte haft skrivlust på ett bra tag. Vet inte varför. Ingen motivation.
Tänker på min familj varje dag. Saknar er otroligt mycket!

Jobbar på som vanligt, de timmar jag får, vilket för tillfället inte är många.

Daniel och jag har haft planer på att flytta, allt gick bra tills banken kom in i bilden. De tyckte att vi skulle spara mera och komma tillbaka om ett halvår. Jag ska bli av med mina betalninganmärkningar också, vilket känns väldigt väldigt befriande. När det väl är klart, vill säga. Men att nu äntligen ta tag i det känns fantastiskt bra.
Vår nya plan blir därför att betala, spara och flytta. Inte fytta, betala och spara. Vi lyder bankens "order" eller råd. Inte mig emot. En härlig känsla, som jag bara måste berätta om, är att jag börjar känna mig hemma här. Det känns inte längre som att jag vandrar omkring i en stad med okända människor. Och inte bara det. Jag känner mig hemma, eller börjar känna mig hemma, här, hemma, i lägenheten. Det är något jag saknat ganska länge. Känslan av att vara hemma.

Jag tänker offta på studenter som flyttar utomlands i ett par år för att studera, eller att det tar steget mot en annan stad för att just det univesitet de vill plugga på ligger där, flyttar ifrån vänner, flick/pojkvän och familj. Det är starkt gjort. Jag får "kraft" eller snarare styrka av att tänka på att det inte bara är jag som bor långt ifrån familjen. Det är inte så mycket Göteborg jag saknar, mer familjen. Jag vill så gärna åka ner och hälsa på Tobias i hans nya lägenhet, sitta i hans nya soffa och dricka te i dom stora blommiga temuggarna, mysa och prata och sjunga ifrån hans pärm med låtar han sparat ifrån mellanstadiet. Kolla på Disneyfilmer, läsa Kalle Anka och bara vara med honom. Han är min. Och jag älskar honom! Så jävla mycket! Och jag saknar honom! Så jäävla mycket! Det är faktiskt jobbigt att bo så långt ifrån.

Ni kommer inte tro era öron! Ja, era öron, för jag kommer inte berätta det här. Det är bara till för era öron. Det handlar om Daniel.. Om mig och Daniel.. Han är såå underbar, så fantasisk, så otroligt jävla bra och romantisk. Snart smäller det vackra rosa hjärt-fyrverkerier!

Nu är det äntligen helg, för min del :).
Två dagar ledigt, efter varandra. Har jobbat som en tok den senaste tiden. Har tagit alla tider jag blivit erbjuden. Till och med jobbat med feber. Jag tror att det är lite därför jag inte hade feber så länge, bara tre dagar. Bestämde mig för att gör mitt jobb ändå. Vilket jag också gjorde!
Det enda jag gör nu för tiden är att jobba. Jag vill så gärna vara kvar där, trivs väldigt bra.

Daniel har fått sitt körkort tillbaka! Wiee. Nu efter att ha åkt buss i en månad är det faktiskt lyx att få åka bil. Vissa dagar har jag fått stå och vänta på bussar i sammanlagt 40 min. De har ett väldigt konstigt system med bussar här i Västerås. Har ett inlägg om det nedanför. Innan kl 12 på löragarna går inte bussarna som vanligt för då är det "morgontrafik" vilket innebär att dom går inte som dom brukar och att de inte åker till centralen. Vad det är bra för vet jag inte. Istället har de sammåkning från Stora Gatan. Fast det är väll okej. Lite jobbigt när man inte vet hur bussarna går, varifrån, vad de heter (de byter nummer) m.m. Men nu är det över!

Har fortfarande inte fått ansökningsblanketterna från skolan jag vill söka till. Måste ringa!

Senare idag ska vi åka och handla *glad* och efter det spela biljard och dricka cider :) (Det är helg).
´
Igår efter att jag slutade jobbet kom Daniel och hämtade mig. Han berättade att han hade en överraskning så när vi kom hem tog han fram fotografier på när min familj var här och hälsade på, kryssningen vi var på, bilderna på hästarna m.m. Vi började gensat lägga in dom i vårt eget fotoalbum som han köpt tidigare. Är inte det en underbar överraskning? an hade också förstorat en bild på Viktor, pappa och mig och detta skäms jag över väldigt mycket. Ni vet hur det är att kolla på bilder på en själv där man ser fördjävlig ut? Där man ser så hemsk ut att man mår illa när man kollar på det? Just en sådan bild hade han förstorat och satt i en ram. Det var verkligen världens vackraste tanke, han vet hur mycket jag saknar min familj så han ville göra något fint, och jag älskar honom för det, men jag kunde inte titta på det Jag lade det upp och ner i soffan brevid och skämdes. Jag märkte att han blev lite ledsen och jag började förklara mig. Jag skämdes verkligen. Det slutade med att han tog ut bilden ura ramen och kastade det. Jag skall gottöra honom för det.

Nu skall jag skriva matlista.

Saknar min familj jätte mycket.


Såg hur mkt stavfel det var här, orkar inte rätta :P :) Så det får vara så

Nu var det väldigt längesedan jag skrev.
Vad har hänt?
Frågan borde egentligen vara Vad har inte hänt?

En dag när jag kom hem från jobbet satt Daniel i soffan, han hade tänt levande ljus och det var verkligen mysigt. Han frågade om jag hade lekt leken frågel, fisk eller mittemellan och mitt svar var ju ja, det hade jag. Han sade åt mig att jag skulle ställa mig upp och gå mot hallen, vilket jag gjorde. Stopp! Jag tittade mig omkring och tillslut hittade jag det han gömt. Inne i Hercules träd låg en ny mobiltelefon. Sony Ericsson w 660i, röd,  och tjejig! Inte bara det! Han hade köpt med ett minneskort så att jag kan ha lika många låtar i telefonen som jag har i min ipod. Grymt, eller hur?! Så den är jag riktigt glad för!

Vad har mer hänt? Ja.. Ett möte med Kenneth som gjorde mig lite orolig (min chef), har besökt akuten (till ingen nytta) och fått mail från Tobias.
Har jobbat fast att jag haft feber och huvudverk, fått en ny tid till Ingallil (bara Daniel och Anna vet vad detta rör sig om, ännu, har inte hunnit berätta). Jag har ätit glass, Daniel köpte från glassbilden. Lite speciellt, väldigt mysigt, och gott :).

Skall spela spel, Daniel hittade ett spel på internet, jag styr och han håller i strategin. Jag är sämst när det gäller strategi. Det är kul. Det är vårat spel.

Får uppdatera mer sen. Imorgon kanske. Måste ju berätta mer i detalj :) Det är mycket jag ska berätta mer i detalj. Angående förra inlägget också. Och nu kommer det som ni alla har hört innan: Jag skriver det sen :) !

Jag fastnade bara för den första animen.
Den var faktiskt riktigt bra.

Det regnar ute. Blir inget springande på ett tag.

Dagen började bra. Imorse var en sådan morgon då sängen var mysigare än vanligt, Daniel var mysigare än vanligt och jag ville helst att han skulle stanna där med mig hela dagen. Tyvärr så väntade jobbet så det fanns ingen tid, för hans del. Senare ringde Daniel och frågade om jag ville äta lunch med honom inne i stan, blev väldigt glad, för jag hade nämligen tänkt den tanken precis innan han ringde. Slängde på mig kläder och gick till bussen. Väl inne i stan möttes vi på restaurangen och på stolen låg en bukett rosor, väldigt vackra torkade, och en sten där det stod "mitt lilla hjärta", kan man vara gulligare? När han väl skulle gå upp och jobba igen kändes det som om att jag slets ifrån honom, jag vile inte, han ville inte, det var jobbigt.
Under middagen ringde Anna, udnerbarast, och frågade om jag ville komma över och träffa henne, JAA! Vad roligt! Det slutade med att jag var kvar till ganska sent. När jag väl hälsade på hos henne berättade hon om sin träning och jag blev verkligen peppad att göra detsamma, nämligen springa.

Är riktigt glad över att jag också gjorde det! Ha! Det du!
Det började med att vi (Jag och Daniel) sprang åt fel håll, vi kom till en återvändsgränd så det var bara att springa tillbaka. Jag klarade mycket mer än vad jag trodde! Jag visste inte att min grundkondition var så bra. Vi sprang 2/3 av sträckan och gick resten, alltså springa, gå, springa, gå, springa, gå. Det tog 36:40 att springa slingan. Jag är riktigt nöjd. För att inte ha tränat på över flera år är detta väldigt bra. Vi skall ut och springa imorgon igen. Längtar.

Just nu sitter jag och tittar på Anime, eller snarare Anime Uncovored på tv 2. Det är faktiskt intressant, har aldrig sett anime innan och till min stora förvåning gillar jag det.. faktiskt. Töntig som fan är jag, haha!

Daniel ligger och sover. Jag vill krypa ner med honom, men Anime:n drar min uppmärksamhet ifrån honom. Kan man skriva så? I vilket fall så förstår ni vad jag menar, är det kanske lite Hanniska? Kan hända.

Jag hoppas att det kommer liknande Anime som var nyss, exempelvis en hoppande lykta, tåg på vatten, en fluga som bär en råtta (söt för övrigt) och små små svarta "toffsar" som bor i små hål i ett hus. Det var intressant att titta på. Å! Jag glömde en sak! Drakar! Magi! Ja, det var faktiskt kul att titta på. Uppdrag, farliga och mäkiga uppdrag samt kärlek. Japanska tror jag att det var på. I början tyckte jag att de skrek när de pratade, men efter ett tag vänjer man sig. Å! en till sak, en stor svart ansiktslös grej. Det var coolt. Skall kolla vidare.

Och sen gå och lägga mig.

Och imorgon springa, igen! :)

För inte många dagar sedan skulle jag kliva på bussen för att åka till Anna, vid busshållplatsen satt en tjej, i linne (och nu börjar det bli riktigt kallt). Hon tittar upp på mig och säger "Har du en krona?" "Va?" sade jag. "En krona, har du det?" fr¨ågade hon hon igen. Jag blev tyst och kände att jag kanske inte skulle regareat från första början utan bara gått förbi henne. "Du luktar gott, du är väldigt vacker" Fick jag höra då. "Tack" svarade jag. "Titta på mig, jag är ful, jag är ett lejon och jag vill tillbaka, titta! (Tittade upp på himlem, där var fyra fåglar) Titta, där är Jesus men jag är också en människa" Och såhär fortsatte hon. Tack och lov så kom bussen och jag klev på.
I fredags var jag, Daniel och Petter här hemma och drack, paratade och hade det trevligt. Petter och jag gick ut för att röka, då ser jag den tjejen stå vid andra sidan av huset och hon ser mig. Hon kommer fram och frågar om vi har fest. Njae svarar jag. Då sa hon "Får jag komma in? Jag skall bara gå hit bort för att se om det lyser". Öhh? va? Jag tittade efter henne när hon gick bort och ställde sig där hon stod innan, och tack och lov (!!) kommer det en annan tjej gående, det var nog det som tog hennes uppmärksamhet så jag stängde dörren.
En dag senare, lördags, ringer det på dörren hemma. Innan jag hinner öppnar dörren så hör jag hur brevinkastet öppnas och att en tjej skriker "hallllåååå" Cigarett rök flyger in i hallen. Jag öppnar och där står hon, "Hej, får jag komma in?" NEJ! Jag minns inte så mycket av vad som sades, hon kom i alla fall inte in. 30 minuter senare ringer det på dörren igen. Och när jag säger ringer på dörren så riiiiinger hon verkligen på dörren, lääänge!! Jag öppnar och denna gången står Daniel bakom mig. Jag frågar rakt ut, vad vill du? Hon ville komma in. NEJ sade både jag och Daniel. Då frågade hon om Daniel kunde komma ut så att hon fick prata med honom, Om vad? Frågade han, du kan säga det här! Då slänger hon ur sig "min mamma hatar mig". Och så börjar hon dra i Daniels rullstol, han går genast och hämtar in den, då börjar hon dra i hans filt som ligger i rullstolen och Daniel tar tag i den också. Här någonstans stänger vi dörren.
Jag tycker att detta är fruktansvärt obehagligt!

Så fort jag tog några bloss på vattenpipan igår så försvann det.
Helt sjukt vad man kan lura kroppen.
Det var en ny smak, eller en smak jag inte provat innan, äpple (med lakrits). Gott!

Okej, nu ligger det till såhär, PUNKT SLUT.
Måndagar, Onsdagar och Fredagar är Heliga dagar, det är dessa dagar Vi skall träna! Igår kom Daniel på ett straff för den som inte "orkar" (det vill säga mig) Den personen skall istället gå ut och springa slingan. Men takten däremot, bestämmer jag, allstå den person som fått straffet. Så idag blir det träning, jag skall också åka in till stan snart, skall nämligen klippa mig.

Förstår inte att det ska vara så dyrt att åka tåg. För mig och Daniel kostar det 1600:- tur & retur. Vi har inte dom pengarna.. Inte nu. Som ni vet slutade jag mitt jobb på FinnMobil för ett tag sedan och Jula jobbar jag deltid på. Jag trivs så himla himla hiiimla bra på Jula! Jag har jätte roligt när jag är där. Tycker om alla jag arbetar med, det är verkligen ett gott gäng! Vi har väldigt roligt! Men åter till Göteborg. Jag vet inte alls hur vi skall göra, ska prata om detta mer när han kommer hem.

Italien, vackra vackra Italien.
Tog bilden när jag satt i flygplanet.

Vad är erat jävla problem?
Hur har dom tänkt sig att vi utan körkort skall kunna ta oss till jobbet en lördag eller söndag om det inte går några bussar? Oj, nu var jag för snabb, förlåt VL, jag menar självklart att det går bussar på lördagarna, MEN DE BÖRJAR INTE GÅ FÖRRÄN KL 10.00!!! Och nu det råkar vara så att jag skall BEFINNA MIG PÅ JOBBET kl 10.00.
Jag är så jävla förbannad!
Skall jag behöva ringa in och säga att jag är fast hemma , eller är det så att hela Västerås åker taxi på helgerna? Vem fan är så rik?
Hur har dom tänkt sig detta egentligen?
Det är väll sånt här som får folk att behöva ta körkort och köpa en biljävel vilket enbart leder till mer föroreningar, VI HAR JU INGET JÄVLA VAL, DET GÅR JU INGA BUSSAR!!!! Och inte fan har vi råd med att lägga pengar på en miljöbil, FÖR DET ÄR JU ÄNNU DYRARE!! Är det någon som märker att jag är riktigt jävla förbannad eller??
Och på söndagarna, då går det inga bussar alls! Behöver jag säga mer eller?

TACKA VET JAG GÖTEBORG! TACKA VET JAG SPÅRVAGNARNA! TACKA VET JAG VÄSTTRAFIK!!

Nu skall jag åka till jobbet, ja Daniel kör mig. Hans lediga dag, det är  fördjävligt att han inte fick sova ut. Tack vare fucking västmanlands lokaltrafik.

Alltså det är helt sjukt! Våra grannar, som lever ovanför oss, måste möblera om varje dag så mycket som det låter därifrån. Inte nog med det, de måste ha minst tio barn som springer runt och runt och runt. Eller så kan det vara såhär.. Mannen som lever där kanske tränar till att bli Sveriges starkaste man, sätter fast två dragkrokar i soffan som han sen går och konkar på från rum till rum. Helt ärligt! Jag förstår inte hur man kan låta så mycket. Emellanåt låter det som att de tappar något väldigt stort på golvet (vårat tak), det måste ju vara den soffan han går och drar efter sig. När han blir trött så slänger han ner den på golvet och låter alla tio barn hoppa allt vad de kan i den, upp i soffan och ner på golvet och så håller de på så ett tag. Det kan hända att de tappar saker mitt i natten också. Kan det då vara att han försöker bära upp sängen till taken och sen inser halvvägs att den är för tung och släpper ner den på golvet. Efter det tänker han "imorgon, ja, då klarar jag det!". Just nu låter det som att han spikar. Dom måste ha minst trehundra tavlor så som de spikar. Men tänk! En lägenhet full med tavlor, från tak till golv, i alla rum. Dom har säkert fullt med tavlor i taket också för väggarna är fulla. Nu låter det som att de spikar i vårt tak (deras golv). Tänk.. Nu är deras tak också fullt så nu sätter de tavlorna i golvet. Vad är det här? Eller så kan det ju vara såhär också. Daniel berättade att hans mamma hade en granne som hade bryrit upp golvet vardagsrummet för att sedan hälla jord där i, de skulle nämligen odla grönsaker. De diskade inte i köket utan hade två hinkar i hallen de använde för att diska all disk. Tänk om dom flyttat hit, ovanför oss! Tänk om det är dom! Dom håller på att bryta upp vårt tak. Snart kan vi säkert bjuda på färska tomater och gurkor! Välkomna!

Det finns nog ingen människa på jorden som är så lat som jag. Det är bara det att jag inte gillar att städa. Det är så mycket att städa också. Och här sitter jag. Kan ju alltid skylla på att jag tar en paus. Det är inte riktigt min grej att skylla ifrån mig, inte längre. Paus sa du? Mmm.

Har börjat rensa i sovrummet. När kläderna försvinner kommer det gå fort. Måste tvätta. Städa i vardagsrummet, i lilla rummet, lägga alla kartonger på hög. Kartonger ja, vi har nämligen inget förråd (!) Vilket gör det nästan omöjligt att städa det rummet. Badrummet får jag inte glömma. Dammsuga, skura golven, våttorka överallt. Ibland är det inte kul att bo i en stor lägenhet. Det finns så mycket saker och ingenstans att lägga dom. Hjälp!

Mamma kommer på Onsdag. Hon stannar till fredag och då kommer pappa och viktor. Imorgon skall jag till Jula och sen träffa Anna. Det ser jag fram emot. Jag längtar efter att ha familjen här också.

Lyssna på detta då! Som mest kommer vi vara fyra personer här samtidigt och vi har bara två stolar! Hjälp! (igen).

Usch vad jag inte vill.
Nu måste jag återvända till sovrummet. För att städa.

I fredags var det vår 4-månaders-dag! Dagen innan bad jag Daniel att överraska mig med något speciellt, roligt och romantiskt. Jag tänkte att det skulle vara trevligt med en middag på restaurang eller liknande.

Fick ett telefonsamtal kl 14.00 i fredags från Daniel, det han sa var att jag skulle packa väskan för att vi skulle hinna med ett tåg kl 15.50. Mer fick jag inte veta. Han var fortfarande kvar på jobbet och bad mig därför att packa ner lite utav hans kläder, tanborste, parfym m.m. Jag hade INGEN aning om vart vi skulle. Jag kunde bara tänka mig två saker: Göteborg eller en stuga ute i skogen där vi kunde gå promenader och plocka svamp, varför jag tänkte just så vet jag inte.
Han kom och hämtade upp mig på parkeringen och så åkte vi iväg till Stationen. Då fick jag reda på att vi skulle till Stockholm. Vad skulle vi göra där? Bo på hotell? Gå på teater? Opera? Jag tjatade och tjatade men jag fick inget svar, ni vet hur nyfiken jag är! Tåget var försenat, som det offtast brukar vara, och då sade han nästa ledtråd: Jag hoppas att vi hinner. Hinner? Vart? Har vi en tid att passa? Vad skall vi göra? Han bara tittade på mig och log. Han vägrade säga och jag vägrade ge upp med mina frågor. Nästa ledtråd var att vi skulle ta en taxi till dit vi skulle. Hm... Inte tunnelbanan då? Nej, det var taxi. Vid det här laget var jag extremt nyfiken. Jag frågade vilken tid vi skulle ta tåget hem och han svarade att vi skulle åka buss. Åka buss? När han nämnde det kom jag ihåg en sak han hade sagt för länge sedan. Han och hans kompisar brukar alltid åka buss dit och hem, och då slog det mig! Vi var på väg till en KRYSSNING! Hans present och överraskning var en kryssning till Finland med båten Cinderella. Det kunde inte bli bättre.

Vi klev av tåget (som vi var tvugna att stå i hela vägen, vi klev nämligen på fel vagn) och med leéndet på läpparna gick vi iväg mot taxin som körde oss hela vägen fram till det enorma kryssningsfartygen. Han hade bokat en A-hytt, vilket innebär att vi hade utsikt över vattnet, jätte fint. Och inte nog med det, han hade också bokat in oss på den bästa buffén man kan tänka sig dagen efter. Och gissa om vi åt tills vi sprack.
12 däck bestod båtena av, väldigt stor. Vi bodde på 7:e våningen. Vi började med att ta en öl/cider på utedäck, satt och tittade ut över Stockholms skärgård. Väldigt vackert. Och sen rullade det bara på. Vi hade jätte trevligt, väldigt roligt och mysigt. Satt och skrattade åt folk som inte kunde bete sig och som var allmänt roliga. Njöt utav att vara nära havet, jag njöt till och med att få vara nära fiskmåsarna! 

Kom hem för en stund sedan. Lägenheten såg förjävlig ut så vi har börjat städa. Är gansa sliten men jag känner att jag fått nya krafter. Han är bäst min man. Är tokkär i honom. Vi hann prata om så mycket, bara ägna tid åt varandra. Det har vi i och för sig alltid haft, men när man åker iväg sådär så blir det på ett annat sätt. 

Kan inte riktigt förstå att han bjöd mig på en kryssning. Men det gjorde han! O ja! Det gjorde han!

Jag har så mycket mer att skriva men det hänger inte ihop med kryssningen. Jag skriver ändå.
Mamma kommer upp den här veckan. Och så fick jag ett samtal från pappa, när jag var i hytten, han frågade om han och Viktor kunde komma upp nu i veckan eller till helgen. Kan det bli bättre? Kryssning, mamma, pappa och viktor. Fast inte samtidigt då, hehe. 



-Den bästa överraskningen någonsin!!!