Hannas Place

Nu finns det ingen återvändo - en ny blogg skall skapas.
Den här finns kvar, men jag har ärligt talat ingen lust, den här känns så "idag känner jag för att lägga in kläder och imorgon äter jag potatismos". För att inte tala om treåring. Den här bloggen känns inte vuxen. Den känns 15. Jag är inte 15. Jag är 22!

Uppdatering om nya bloggen kommer - innom en snar framtid

Efter en inte allt för tråkig helg med bakning och matlagning (tilsammans med Daniel) sitter jag nu med stillan ro i soffan. Tv:n är avstängd, ingen musik i bakgrunden. Bara jag, mina tankar och surrandet från datorn. Har hela dagen gått och rabblat upp meningar för mig själv, gjort om dom, flyttat ord, mixtrat, smakat på de nya meningar jag skapat. Klurat på en riktlig rubrik, gärna färgsprakande.
Att komma på starka, händelsefulla, rika, smutsiga, löddriga, brutna och exploderande meningar har för mig blivit en vardag. Helst skall de vara en enda klinisk röra. Jag tycker det är himla roligt att ägna mig själv åt just detta.

På tal om ord snubblade jag in på en blogg "Heja Abbe". Det handlar om en liten kille som heter just Abbe och som kämpar med ett hjärtproblem, och tyvärr inte bara det. Det är hans pappa som skriver bloggen. Jag fastnade direkt. Inte bara för innehållet utan för just hans texter. Jag satt och läste i en och en halv timma, i sträck. Kunde inte slita mig. Abbe och hans familj har fått utstå något enormt och jag beundrar deras uthållighet och styrka. Det är inte offta jag hittar något läsvärt men just detta... det fick mig att vakna. Det är inte bara tråkigheter utan också roliga, sunda och viktiga ting. Mycket läsvärt www.hejaabbe.com

För en liten stund sedan var jag ute på den sista promenaden och märkligt nog var det Teddy som först ställde sig vid ytterdörren för att vänta på att jag skulle komma. Jag anade ingenting då men jag märkte att han hade något i munnen, en pinne tänkte jag. Han kan aldrig motstå en smutsig och trasig pinne. Vi kom in och han sprang rakt in i vardagsrummet, han springer alltid dit när han hittat en "skatt", och lägger sig. Jag kommer in och tittar lite undrande på honom och han tittar tillbaka med snälla-låt-mig-ha-kvar-min pinne-du-ser-väll-hur-söt-jag-är-blicken! Det hela slutar med att han tar sitt knyte och springer till hallen. Först här kommer det upp en liten lampa ovanför mitt huvud, och den tänds till. Jag rusar efter och först nu ser jag vad han plockat med sig, något som liknar brosk. Ja, ni läste rätt, brosk! Från en fågel, kanske? Men det hör inte hit! Det som hör hit är hur GROOOOSE det faktiskt (!!!!) är. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville defenitivt inte ta i det och jag kunde heller inte stå och titta på när han mumsade i sig det så jag gick. I ren äckel-rysnings-chock-förvirring-(sade jag äckel)-protest!
Kom inte och säg att jag skulle ta det ifrån honom, förstår ni hur disgusting det var?
Borde handlat annorlunda, men jag kunde inte ta i det, jag visste inte vad jag skulle göra. Daniel? Han sover.

Efter insidenten har jag nu sprungit runt, äcklad som jag var (är), och letat efter min snusdosa. Herre gud vad man är löjlig, varför inte bara ge upp? Från hallhyllan till sovrumsbordet till fickorna i mjukisbyxorna till den gråa jackan till den blåa jackan till soffan till den andra soffan till vardagsrumsbordet (som numera bara har tre ben - men det är en annan historia) till köket och alla dess ytor och slutligen till badrummet. Gör nu denna procedur tre gånger, där är jag. Eller var jag. För en liten stund sedan. Jag kom på att jag hade glömt ett rum, nämligen garderoben. Inte för att jag skulle förstå varför jag skulle lagt snusdosan i garderoben, men vimsig som jag är så är allt möjligt. Jag började rota igenom jackor, andra jackor, och fann 22 kr (!) och en snusdosa!! Var den tom? Var den gammal? Frågorna rusade runt i huvudet, vilken skulle gräppa först? Nej, den var inte tom. Jublet steg sig inom mig men försvann lika fort som det hade uppstått.  Jag fann till min stora fasa att den var så gammal att den säkert inte ens var brukbar på Jesus tid.

För er som inte är nikotinberoende kan detta tyckas helt onödigt löjligt och jag kan inte mer än att hålla med. Varför utsätta sig själv för helt menisngslösa saker som till exempel snusning? Det förstör din kropp, det får din kropp att bli beroende och det kostar en himla massa pengar. För att inte nämna de fina svarta tänder man får efter en timma med sin bästa vän. Men tyvärr kan jag inte mer än att säga att så är det. Ytligt, tråkigt och inte alls det svar ni väntat er.

Efter ett tag kom jag på det Daniel lärt mig, man kan lägga en gurkbit i dosan - då blir de som nya igen. Alla mina problem försvann på ett ögonblick. I alla fall det här problemet.

Har varit sjuk i många dagar (veckor) nu. Äter alvedon och proppar mig full med nässpray var 3:e minut (nu tog jag i). För att komma till den positiva delen utav detta "resonemang" så känns det faktiskt bättre idag. Huvudet är i och för sig lika tungt men jag har inte känns mig febrig på hela dagen. Jag skall ända, för säkerhets skull, stanna hemma från skolan imorgon. Orkar inte gå dit för att sedan komma hem sjuk för att jag i första taget inte var riktigt frisk när jag gick dit. Skall istället kurera mig och bli på-riktigt frisk. För min del fungerade det inte att friskförklara mig själv, men jag önskar ;)

För lite annan ny information kan jag meddela om att jag påbörjat en ny blogg - för Teddy. Den är under konstruktion och kommer vara det ett tag framöver, försöker förstå mig på HTML. Det är mest Madde som frågat efter en speciell Teddy-blogg och efter lika närmare eftertanke tyckte jag att det var en bra idé. Har tusentals bilder på honom och det verkar inte vara peciellt uppskattat att lägga ut dem här så nu flyttar jag Teddy och hans bilder till hans egna sida - där hundintresserade och Madde mfl kan kika in http://teddylove.blogg.se


NEWS!!!
Pratade med Annah idag och det är (nu) 11 dagar kvar till bf! Kan inte förstå att det gått så fort, säger jag som inte är gravid. 11 dagar kvar till den lilla Tindra, 11 dagar kvar till Annah får hålla sin dotter i famnen, 11 dagar kvar tills hon blir mamma och Beto blir pappa. Jag är så nervös och nyfiken. Kan inte förstå hur cool-lugna Annah kan vara så lugn, egentligen. Hon säger med fullaste allvar att det inte kommer komma någon bäbis, hon är nämligen säker på att inget kommer hända. Hon kommer istället vakna upp här snart och så är magen borta.
Hon berättade också att hon har fått utstå de mest konstiga kommentarer - ja, jag ser att du får barn på måndag, då är det nämligen fullmåne och dina kinder är runda. Eller - oj vad du är tjock! (Hon har bara gått upp 10 graviditetskilson) Eller - oj vad du är smal! Du måste äta mer! Hela dagarna får hon höra olika kommentarer om hur hon ser ut, vad hon borde göra bättre och när hon skall föda. Jag svarade då att det var ju bra att någon visste allt detta, för då är det bara att höra av sig till dem när du undrar något.
Konstiga människor...

Har ett sår på lilltån. Jag skall tala om varför jag väljer att ta upp det här, det är nämligen så att det skaver så mycket att jag inte kan ha några skor. Därför tar jag upp det här! Mycket mer djupgående i denna spalt behöver vi inte gå - ni fattar poängen!