Godmorgon Världen!
Eller godnatt. Vad vet jag.
Har inte haft skrivlust på ett bra tag. Vet inte varför. Ingen motivation.
Tänker på min familj varje dag. Saknar er otroligt mycket!
Jobbar på som vanligt, de timmar jag får, vilket för tillfället inte är många.
Daniel och jag har haft planer på att flytta, allt gick bra tills banken kom in i bilden. De tyckte att vi skulle spara mera och komma tillbaka om ett halvår. Jag ska bli av med mina betalninganmärkningar också, vilket känns väldigt väldigt befriande. När det väl är klart, vill säga. Men att nu äntligen ta tag i det känns fantastiskt bra.
Vår nya plan blir därför att betala, spara och flytta. Inte fytta, betala och spara. Vi lyder bankens "order" eller råd. Inte mig emot. En härlig känsla, som jag bara måste berätta om, är att jag börjar känna mig hemma här. Det känns inte längre som att jag vandrar omkring i en stad med okända människor. Och inte bara det. Jag känner mig hemma, eller börjar känna mig hemma, här, hemma, i lägenheten. Det är något jag saknat ganska länge. Känslan av att vara hemma.
Jag tänker offta på studenter som flyttar utomlands i ett par år för att studera, eller att det tar steget mot en annan stad för att just det univesitet de vill plugga på ligger där, flyttar ifrån vänner, flick/pojkvän och familj. Det är starkt gjort. Jag får "kraft" eller snarare styrka av att tänka på att det inte bara är jag som bor långt ifrån familjen. Det är inte så mycket Göteborg jag saknar, mer familjen. Jag vill så gärna åka ner och hälsa på Tobias i hans nya lägenhet, sitta i hans nya soffa och dricka te i dom stora blommiga temuggarna, mysa och prata och sjunga ifrån hans pärm med låtar han sparat ifrån mellanstadiet. Kolla på Disneyfilmer, läsa Kalle Anka och bara vara med honom. Han är min. Och jag älskar honom! Så jävla mycket! Och jag saknar honom! Så jäävla mycket! Det är faktiskt jobbigt att bo så långt ifrån.
Har inte haft skrivlust på ett bra tag. Vet inte varför. Ingen motivation.
Tänker på min familj varje dag. Saknar er otroligt mycket!
Jobbar på som vanligt, de timmar jag får, vilket för tillfället inte är många.
Daniel och jag har haft planer på att flytta, allt gick bra tills banken kom in i bilden. De tyckte att vi skulle spara mera och komma tillbaka om ett halvår. Jag ska bli av med mina betalninganmärkningar också, vilket känns väldigt väldigt befriande. När det väl är klart, vill säga. Men att nu äntligen ta tag i det känns fantastiskt bra.
Vår nya plan blir därför att betala, spara och flytta. Inte fytta, betala och spara. Vi lyder bankens "order" eller råd. Inte mig emot. En härlig känsla, som jag bara måste berätta om, är att jag börjar känna mig hemma här. Det känns inte längre som att jag vandrar omkring i en stad med okända människor. Och inte bara det. Jag känner mig hemma, eller börjar känna mig hemma, här, hemma, i lägenheten. Det är något jag saknat ganska länge. Känslan av att vara hemma.
Jag tänker offta på studenter som flyttar utomlands i ett par år för att studera, eller att det tar steget mot en annan stad för att just det univesitet de vill plugga på ligger där, flyttar ifrån vänner, flick/pojkvän och familj. Det är starkt gjort. Jag får "kraft" eller snarare styrka av att tänka på att det inte bara är jag som bor långt ifrån familjen. Det är inte så mycket Göteborg jag saknar, mer familjen. Jag vill så gärna åka ner och hälsa på Tobias i hans nya lägenhet, sitta i hans nya soffa och dricka te i dom stora blommiga temuggarna, mysa och prata och sjunga ifrån hans pärm med låtar han sparat ifrån mellanstadiet. Kolla på Disneyfilmer, läsa Kalle Anka och bara vara med honom. Han är min. Och jag älskar honom! Så jävla mycket! Och jag saknar honom! Så jäävla mycket! Det är faktiskt jobbigt att bo så långt ifrån.
Kärlek
Ni kommer inte tro era öron! Ja, era öron, för jag kommer inte berätta det här. Det är bara till för era öron. Det handlar om Daniel.. Om mig och Daniel.. Han är såå underbar, så fantasisk, så otroligt jävla bra och romantisk. Snart smäller det vackra rosa hjärt-fyrverkerier!
