Tankar om mig, skolan och ett litet bok-tips!
Man kan känna att den är påväg. I hela kroppen, fast mest i magen. Pulsen slår snabbare och man kan känna hur man antingen blir varm i ansiktet eller rent ut av börjar svettas lite grann. Kanske stakar sig när man pratar, eller börjar prata väldigt fort, för fort för sitt eget bästa. Det sistnämnda brukar jag göra och -vips- så har man trasslat in sig i ett sammanhang där man inte alls vill vara och gör allt för att ta sig ur det så snabbt som möjligt, utan att göra skada. Nya människor. Nya relationer. Nervositeten känns av mycket mer nu än för bara ett litet tag sedan. Det är inte så farligt som jag beskriver det här, detta är precis sekunderna innan, så tro mig när jag säger det: Det är precis såhär det kommer kännas sekunderna innan jag kliver in i klassrummet på skolan. Jag skall göra mitt bästa för att inte prata för fort och säga konstiga saker. Alla som känner mig säger nog högt för sig själv: Skall hon INTE säga konstiga saker? Ha! Lycka till!
Jo jo, jag vet. Jag är en mästare på att säga konstiga saker och att få folk att tro att jag menar något annat när jag egentligen pratar om något annat. Krångligt?
Bortsett från detta och mina tvivel om mig själv så längtar jag oerhört. Ny miljö. Nya människor. Nytt liv. Jag satt och kollade igenom några gamla uppsatser från gymnasiet och insåg att när jag faktiskt gjorde något bra så fick jag rätt bra betyg. Jag låg på VG i svenska, utan att egentligen göra så mycket. Låter det märkligt? Det jag ville komma till var att jag egentligen inte var så dålig i skolan, när jag väl var där och gjorde det jag skulle. När jag tänker efter så låg jag på VG i det mesta jag gjorde. Jag hoppas att detta kommer gå lika bra, eller snarare bättre. Det skall bli roligt att te emot mitt första MVG! En annan sak var också att jag alltid jobbade väldigt bra i grupp och mindre bra självständigt, men det är väll bara träning som gäller där. Träna upp sin studieförmåga (heter det så?) att veta vad som är viktigt, intressant och var man skall börja. En sak som Eva (Pappas sambo, lärare på Arbetarrörelsens Folkhögskola i Göteborg) sade till mig, som jag tyckte var väldigt bra, var att det är många som gärna vill visa sig så bra som möjligt inför läraren, duktig och smart, men själva meningen med att man går i skola är ju att man ska lära sig (vill lära sig)! Hennes tips var alltså att fråga när man inte förstår, ta åt sig så mycket som möjligt och visa att man inte kan allt. Då får man ju också den hjälp man behöver! Det tyckte jag var ett bra tips, personligen, för jag har alltid skämts inför läraren om jag inte förstått någonting och då struntat i att fråga om jag behöver hjälp med något, för att visa mig duktig. Korkat, eller hur?! Nu är det slut med det. Jag har bestämt mig för att hur dumma frågor jag än har så skall jag ställa dem för att faktiskt förstå och komma framåt! Utan tvekan!
Det är väll inte fel att sikta på höga betyg? Självklart är det viktigt att man har roligt och att man trivs, men att man samtidigt siktar på höga betyg? Fick nämligen en liten tillrättavisning när jag sade att jag skitade på höga betyg. Eller så kan det vara jag som missförstod.
Det skall bli roligt att börja skriva om hur det är p skolan, istället för att sitta här och skriva ner tankar och funderingar kring den. Men samtidigt är ju också det rätt roligt!
Ett boktips: Påven Johanna.
Författare: Donna Woolfolk Cross
Läser den för tillfället, väldigt väldigt bra!
På baksidan:
Hon var en begåvad och orädd kvinna som förklädd till man överlistar hela den katolska världen. Hon skaffade sig kunskap inom medeltida filosofi, religion och läkekonst. Hennes lysande begåvning förde henne på äventyrliga vägar till påvepalatset i Rom. Där drogs hon in i en virvel av politik, religion, kärlek och makt. En riskfylld tillvaro där livet ofta stod på spel. När ödet såg till att Johanna blev vald till påve hade det förgångna hunnit ifatt henne - och det mst förbjudna var ett faktum...
Om ni känner för att läsa en bra bok så är detta ett tips!
Jo jo, jag vet. Jag är en mästare på att säga konstiga saker och att få folk att tro att jag menar något annat när jag egentligen pratar om något annat. Krångligt?
Bortsett från detta och mina tvivel om mig själv så längtar jag oerhört. Ny miljö. Nya människor. Nytt liv. Jag satt och kollade igenom några gamla uppsatser från gymnasiet och insåg att när jag faktiskt gjorde något bra så fick jag rätt bra betyg. Jag låg på VG i svenska, utan att egentligen göra så mycket. Låter det märkligt? Det jag ville komma till var att jag egentligen inte var så dålig i skolan, när jag väl var där och gjorde det jag skulle. När jag tänker efter så låg jag på VG i det mesta jag gjorde. Jag hoppas att detta kommer gå lika bra, eller snarare bättre. Det skall bli roligt att te emot mitt första MVG! En annan sak var också att jag alltid jobbade väldigt bra i grupp och mindre bra självständigt, men det är väll bara träning som gäller där. Träna upp sin studieförmåga (heter det så?) att veta vad som är viktigt, intressant och var man skall börja. En sak som Eva (Pappas sambo, lärare på Arbetarrörelsens Folkhögskola i Göteborg) sade till mig, som jag tyckte var väldigt bra, var att det är många som gärna vill visa sig så bra som möjligt inför läraren, duktig och smart, men själva meningen med att man går i skola är ju att man ska lära sig (vill lära sig)! Hennes tips var alltså att fråga när man inte förstår, ta åt sig så mycket som möjligt och visa att man inte kan allt. Då får man ju också den hjälp man behöver! Det tyckte jag var ett bra tips, personligen, för jag har alltid skämts inför läraren om jag inte förstått någonting och då struntat i att fråga om jag behöver hjälp med något, för att visa mig duktig. Korkat, eller hur?! Nu är det slut med det. Jag har bestämt mig för att hur dumma frågor jag än har så skall jag ställa dem för att faktiskt förstå och komma framåt! Utan tvekan!
Det är väll inte fel att sikta på höga betyg? Självklart är det viktigt att man har roligt och att man trivs, men att man samtidigt siktar på höga betyg? Fick nämligen en liten tillrättavisning när jag sade att jag skitade på höga betyg. Eller så kan det vara jag som missförstod.
Det skall bli roligt att börja skriva om hur det är p skolan, istället för att sitta här och skriva ner tankar och funderingar kring den. Men samtidigt är ju också det rätt roligt!
Ett boktips: Påven Johanna.
Författare: Donna Woolfolk Cross
Läser den för tillfället, väldigt väldigt bra!
På baksidan:
Hon var en begåvad och orädd kvinna som förklädd till man överlistar hela den katolska världen. Hon skaffade sig kunskap inom medeltida filosofi, religion och läkekonst. Hennes lysande begåvning förde henne på äventyrliga vägar till påvepalatset i Rom. Där drogs hon in i en virvel av politik, religion, kärlek och makt. En riskfylld tillvaro där livet ofta stod på spel. När ödet såg till att Johanna blev vald till påve hade det förgångna hunnit ifatt henne - och det mst förbjudna var ett faktum...
Om ni känner för att läsa en bra bok så är detta ett tips!
