Hannas Place

PM Rottweilerklubbens Läger Närke/Västmanland 30maj-1juni

Kalmarslunds Camping, Lindesberg www.kalmarslund.se

Fredag samling kl18 vid receptionen kl19-21 teori med Nadine samt gemensam kvällsmat*

Lördag träning 9-13 (lunch 13-14) 14-18

Söndag träning 9-13 (lunch 13-14) 14-18

Lördag kväll gemensam grillning kl19 + vi har hyrt vedeldad badtunna!
Söndag kväll varje grupp avslutar själva.

Vardagslydnad instruktör Nadine Karrhammar Lill

Vardagslydnad förmiddag samling kl 8.45 utanför Receptionen

Samling kl14 på parkeringen för dem som vill åka ut till skogen.

Micke Blom m Gunnar      *frukost

Daniel Edlund m Teddy     *frukost x2  <--- Jag är x2

Suss Söderquist m Arven

Robert Sohlman m Diva

Karin Glans m Jenta         *frukost

Jag, Daniel och Teddy i samma stuga :)

Imorgon (idag). Jag hoppas att det kommer gå bra!
Är lite nervös :)

Idag när jag var ute med Teddy på en utav våra dagliga promenader mötte jag en tjej, som var väldigt intresserad utav Teddy. Jag märkte på en gång att hon hade ett slags lugn över honom. Han blev inte hysterisk, som han brukar, utan satte sig lugnt ner och lät henne klappa honom.
Undet vårt samtal kom det upp att hon var på jakt efter en hund att gå ut med på dagarna och vi bestämde oss för att gå ut en sväng tillsammans.
Som ni vet är han en dominant hane, skall alltid testa nya personer som håller i kopplet, men det gick faktiskt väldigt bra. Han testade henne några gånger, hoppade, drog i kopplet, sprang åt fel håll, men hon klarade det riktigt bra. Jag sade det att jag och Daniel pratat lite om att hitta någon som skulle kunna gå ut med honom vissa dagar, och att detta kanske skulle kunna fungera, men att vi skulle behöva gå ut tillsammans ett antal gånger. Kan inte släppa iväg Teddy med någon som inte förstår sig på honom och veta vad man skall göra i vissa situationer.
Tillslut kom det fram att hon inte fick gå ut med hundar för sin mamma. Hon var 11 år, trodde faktiskt att hon var äldre. Hon frågade mig om jag kunde låtsas vara Amandas mamma (vem Amanda är vet jag inte) om jag skulle ringa hem till henne. Nej, svarade jag, det där lade jag av med när jag var 15! Om det inte är okej för din mamma är det inte okej att dyugår ut med honom.
Vi vandrade vidare till den lilla inhägnaden för att träna platsliggning då det hände. Jag hade varnat henne för att han kunde dra för han vet vad som väntade, lek och bus. Han drog omkull henne så att knäna började blöda.
Jag skämdes som en tok och frågade henne i stressigt stillstång om det gick bra innan jag for iväg efter hunden.
Det var mycket på en och samma gång, både för mig och Teddy. Han blev stressad och jag kände att det var dags att börja knalla hemåt. Vi hade sällskap till fritidsgården, där hon gick in, och jag vidare hem.
Det var ingen fara med hennes knän, jag väntade på henne medan hon gick in till sin skola för att sätta på plåster.
Vi bestämde ingen mer träff, som sagt, om det inte är okej för hennes mamma är det inte okej för mig.

Det lustiga var att det är hennes syster som bor ovanför oss. Det finns ett inlägg om det längre ner, bara att läsa.

Nu skall vi väg och köpa en stol. Utomhus-utställning på söndag. Teddy är fortfarande dålig i magen. Skall också åka till apoteket för att hansla in medicin till honom. Hoppas det hjälper.

Är för tillfället lite fundersam... Som sagt om ni läser inlägget så förstår ni.

Ha det gott!

Jag måste börja hela inlägget med en bild på Teddy, som valp! Hittade bilden på www.chosenangels.se Maddes kennel.
Här har han vunnit: 1 X BIM, 1 X BIR, 1 X BOG 3.

       




Tillbaka till "verkligheten" och nuet :) :
Vi vaknade tidigt och skyndade oss iväg, hann äta en god frukost innan så det var inte direkt bråttom. Klockan var innan åtta när vi anlände och det var redan fullt på Rocklunda parkeringen med bilar, människor och hundar. Teddy var väldigt duktig. All stress han byggde upp i bilen, när han såg alla hundar, bara rann av när han väl fick komma ut. Vi gick in och han fick känna på atmosfären, lukta och ta det lugnt. När det händer grejer runt omkring, speciellt utställningar (?) är han av någon anlening mycket lugnare än i vanliga fall. Vi klev fram till ringen och väntade in Madde och hennes vän Ricki (tror smeknamnet är så). Himla trevliga och oerhört hjälpsamma. Gillar dem starkt, som sagt. 

Teddy var först in i ringen tillsamman med en bunt andra hundar. Ni skall se honom när han springer där, en helt annan hund! Han följer med Madde exemplariskt, enligt min mening. Jag kan ju inte så mycket om utställningar och hur det skall se ut, men jag tycker att Teddy gör ett jätte bra jobb. Det slutade dock inte så bra. Han fick ett blått band, menas att han kom tvåa. Han kom alltså inte vidare för att tävla bland ettorna. Domarens utlåtande var i och för sig bra. De tyckte att han var väldigt fin men att han skall växa till sig, deras ord var något i stil med "att han inte var klar". Ganska realistiskt. Det skulle vara en sak om det handlade om något man inte kunde göra något åt, som tillexempel formen på huvudet. Som ni förstår var det bara ett exempel, för jag är verkligen ingen expert på hundar och deras utseénde. Teddy har ett vackert huvud/ansikte, inte sant? :)

     
      ( www.chosenangels.se )

När klockan var lite över nio var tävlingen för vår del slut. Vi var kvar till klockan 12, bara för att träna Teddy. Det är grymt bra träning att vara i en sådan miljö. Mycket folk och mycket hundar. Men som jag berättat många gånger nu så är han förvånansvärt duktig på att inte "flänga" omkring. Han låg stilla och tittade på saker som hände runt omkring, men ja. Ibland hände det att han fick ett ryck, men det gick snabbt över. Det blev tillslut lite för mycket för honom, trött och rastlös, så vi bestämde oss för att åka hem.

På parkeringen utanför Rocklunda kom det fram en tjej, och hon frågade oss om vi hade funderat på att utbilda Teddy som hjälphund. Hon hade ett bättre ord för det, men minns tyvärr inte vad det hette. Hon tyckte att han var jätte fin och berömde halsbandet. Tydligen var det ett väldigt bra halsband. Och jag håller med henne. Det är bra. Det är ett vanligt kedje-halsband, men ändå, det fungerar ju, vilket är bra :) Hon hade en egen kennel, berättade hon, och hon utbildade hundar till "hjälphundar", lektioner som kostade någon hundralapp per gång. Teddy skulle kunna dra Daniel i rullstolen, vilket har varit en idé väldigt länge. Jag berättade att vi var fodervärdar så detta är något jag skall prata med Madde om. Men det kan ju kanske vara en idé, jag vet inte. Det finns endel som säger emot, men vill inte ta det här. Men vilket fall som helst så är det alltid kul när någon kommer fram och beundrar Teddy, på utställningar och promenader. Han är faktsikt en himla vacker och DUKTIG rottis.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Oförglömliga Waynes:



När vi väl kom hem lämnade vi Teddy, som för övrigt var helt slut, och jag och Daniel åkte in till stan. Vi satte oss på Waynes Coffe och åt en lasagne. Jätte gott. Jag tycker inte alltid det fungerar som det skall där, som tillexempel den här gången då jag beställde lasagnen. Det står på en skylt att kaffe/te/iste ingår och då beställde jag en caffe latte och en iste. Då plötsligt ingick de inte på helgerna, utan bara på vardagarna. Tänkte inte mer på det utan beställde det ändå. Man måste ju dricka, eller hur :) När jag väl hade betalat sade han att en kaffe/te/iste ingick och att det bara var att hämta efter maten. Men hallå?! Jag hade ju precis handlat en kaffe och iste vid sidan om, för att han sade att det INTE ingick, men EFTER betalningen ingick det efter att man ätit! ? Fattar någon något? Vad är det för "service"?

När vi väl kom ut på den underbara terassen, sol och värme vad mer kan man önska, satte sig några vid bordet bredvid. Tänkte inte mer på det och gjorde annat, det man brukar göra på caféer, typ fika :) Helt plötsligt tar tjejen, som satt vid det bordet, en bricka med smutsig disk och ställde på vårt bord, den brickan som först stod på hennes bord. Det var inget "ursäkta, men det kommer ett gäng snart som skall sitta med oss och jag undrar om det är okej om jag ställer den här brickan på ert bord, med tanke på att ni sitter två stycken vid ett bord för fyra?". I så fall skulle det vara helt okej. "Absolut" hade jag svarat. Men nej, hon frågade inte, hon bara ställde brickan på vårt bord och tog för givet att vi skulle veta att hon väntade sällskap som snart skulle sätta sig där och att VI skulle tacka och ta emot andras tallrikar med rester. Lite så var det. En väldigt udda café-upplevelse måste jag säga. Tror ni jag reagerade? Åh, jag önskar att jag inte gjorde det. Jag vet inte riktigt varför jag alltid säger ifrån, har lätt för att börja argumentera med folk, tydligen, för det hände idag igen. (Så offta händer det inte, men det händer). Jag reste mig upp, tog upp brickan och ställde tillbaka den på hennes bord. Då började det. "Vad gör du? Vad otrevligt att göra så" Säger hon. (Snacka om att hon lever i en märklig värld, hon gjorde ju precis så mot oss). "Haha, men vi sitter och äter här." "Jag väntar sällskap och ni är ju bara två" säger hon. "Ja, men antingen kan du ställa den på ett annat bord eller gå in med det" Säger jag. "Nej, det gör jag inte" Säger hon. Och sen pratade vi lite till, kommer inte ihåg vad vi sade efter det, men det var inget allvarligt. Det slutade med att hon sade "Jaja" och vände sig till sin kompis som satt mitt emot och båda skrattade. Ni vet ett sånt där "herre gud vilken super-tönt" -skratt. Två minuter senare kom servitören och tallrikarna var borta, och det innan hennes andra vänner hade anlänt. Jag och Daniel tittade på varandra, oförstående och vi utbytte några tysta meningar med en blick.
Själva samtalet låter extremt odramatiskt när man läser det, men det var riktigt kyligt.
Jag måste fråga: Tycker ni att jag borde struntat i att säga till? Nu när jag läst detta over and over again låter det fruktansvärt löjligt.

Jag vet med mig att folk som gör sådanna här saker inte riktigt förstår vad som är rätt eller fel och att det egentligen inte är någon idé att säga ifrån. Jag menar, folk som förstår att man inte gör såhär, de gör inte sådär. Så varför ägna tid åt dem? Varför skall jag låta dem "förstöra" min fika tillsammans med Daniel, en fika vi inte "tagit" tillsammans på evigheter? Varför skall jag hela tiden gå på folk som ändå inte förstår? Vad är det jag vill bevisa? Vill jag ens bevisa något? Att de inte kan göra så, skall göra så, för att det är fel? -Men hallå *knack* *knack* Hanna! Om de visste att man inte gör så då skulle de inte gjort så! Tyvärr kommer alltid dessa tankar försent, det är alltid efteråt som jag förstår att jag inte skulle sagt något.

Efter den mycket märkliga fikan gick vi vidare till Global Living. Haha, ni gissar rätt, en fika till :) ! Snacka om att de har världens godaste morotskaka! Vi beställde varsin "to go" (lite annorlunda) och gick till en bänk vid svartån. Där satt vi och mumsade på vår efträtt (efterätt? efterrätt?), osäker på hur det stavades. Orkar inte googla :P Avslutade det hela med en promenad. Jätte mysigt. Måste erkänna att jag hade henne i tankarna hela tiden, vilket kanske förstörde mysigheten en aning. Det kanske är därför jag skriver det här, för att skriva av mig. Framförallt dessa tankar om jag gjorde rätt. Jag borde egentligen sluta lägga ner energi på knepigt folk. Orka snacka med tröga människor. Men det är offtast en hundradel efter att jag öppnat munnen och läpparna börjat formas efter ljuden som jag kommer på att det är helt meningslöst.





Hoppas ni haft det underbart i vårvädret :)
Kram!

Om ni skulle tänke er in i ett liv då ni har en hund, hur skulle det livet se ut då?
Kanske är det en liten, lurvig och söt sak som gärna hoppar upp i knät när du sitter med en kopp te i handen framör tvn. Tittar in i dina ögon och ber om att få bli klappad. När ni väl är på promenad gör den lilla hunden inget han inte får. Han tittar snällt upp på dig och frågar "är det den här vägen vi skall gå?". Du kopplar lös hunden men den springer inte iväg, den vill vara med dig. Den går lugnt vid din sida och ni känner kärleken emellan er. Bästa vänner. När väl sommaren kommer gör ni roliga saker ihop varje dag. Kastar pinne, leker med frisbee, badar och picknickar.
*PANG*
Va? Vad var det?
*VAKNA*
Jo, ja, just det ja. Förlåt.

Nu till verkligheten:
Idag var det underbart strålande solsken och som ni kan tänka er, väldigt varmt. En perfekt dag för en lång promenad på ön Björnen. Jag mötte Aram på parkeringen och vi for iväg, Teddy halvsittandes/liggandes i knät på mig. Efter ett par intensiva veckor, fullsmackade med träningspass för mig och hunden, kände jag att "YES, Idag är den dagen då allt kommer fungera". Lyckliga "hand i hand" hoppade vi ur bilen och Teddy fick kommando att lägga sig ner. JAAA! Han gjorde det! Kan nu kryssa i ett rätt utav tio på listan, check! 

Vi började långasmt gå ner mot vattnet, stannade och han fick kommando, fortsatte att gå och ett nytt kommando. Höll på såhär hela vägen ner till vattnet. Han var väldigt duktig. När vi väl kom fram såg Teddy en anka. En SIMMANDE anka. Ankan simmade i VATTNET. Vad gjorde hunden då? Jo, han slet sig! Jag höll emot allt jag orkade, men hallå, kunde ju lika gärna med släppt kopplet på en gång. Jag hade ingen chans. PLUMS. Jaha. Nu var Teddy med ankan. Den simmande ankan. I vattnet. Teddy och ankan i vattnet. Med kopplet.

Det finns två saker med detta som är riktigt fördjävliga. 1: han "kan inte" inkallning, 2: Kärleken till vattnet.
Alltså: han struntar i när man ropar på honom för vattnet slår allt. Så fort han hoppade i vattnet glömde han ankan. Han tittade rakt ner och såg ringarna runt om sig. Och där kom det första. HUGG. HUGG, HUGG. Vad gör han? Jo, han äter vattnet. Han försöker fånga vattenringarna. Så där har vi kopplet i vattnet med Teddy som vandrar i cirklar och försöker fånga alla ringar. Han struntar i om man ropar, eller visslar, vattenringarna skall fångas!

Jag och Aram står vid kanten och ropar och visslar. Ingenting. HUGG, HUGG, HUGG, HUGG. Han tittar upp lite då och då, men vattnet drar till sig hans uppmärksamhet på en gång och HUGG, HUGG. Jag tror vi stod där i 20 minuter och försökte få upp honom, till ingen nytta. När han äntligen var klar klev han upp och gick bort mot en gräsplätt. Torka, torka, torka. Jag kommer springande och får tag på det genomblöta kopplet och den genomblöta Teddyn. Äntligen! Som om att det inte räckte till med gräset skulle han torka av sig på mig och Aram också. Självklart rullade han sig på grusplanen också. Så allt damm som en gång fanns där sitter just nu på honom.

Efter mycket om och men bestämde vi oss för att åka hem. Så fort vi klev ut ur bilen, hemma på parkeringen var han som förbytt. Teddy var tillbaka! Lugna, fina killen. Lyssnade helt på alla kommandon och var jätte duktig. Precis som det varit de senaste veckorna. Vi klev innanför dörren och Teddy däckar.

Detta var vår berättelse - Dagens Hundhistoria