Hannas Place

Ett stort steg har tagits. Jag känner mig stark. Att jag vågade!
Hade ett möte med chefen imorse och nu är jag äntligen fri från Telefonförsäljning!

Jag var kvar fram till 12.00, hade två viktiga samtal att ringa och så ville jag ha god tid på mig att säga hej då till kollegorna.

Jag har mått så fruktansvärt dåligt på grund av det jobbet, det är för stressigt, för mycket press och det största problemet av dom alla: jag gick inte ihop med gruppledaren, han föredrog att bli kallad chef. Han var för mycket, på alla nivåer. Elak, hårdare mot mig än mot alla andra, vilket mina f.d kollegor kan intyga. Han behandlade alla annorlunda, var orättvis och han lyckades få mig att, inte bara må dåligt, utan tappa respekten för honom. Hur skulle jag kunna ta order från en maktmissbrukare som behandlar alla orättvist och var elak? Jag stod ut i över fem månader. Det är jag stolt över, men jag är mer stolt över att jag vågade ta steget därifrån. Jag bröt ihop, inte bara en gång utan flera gånger, på grund utav det jobbet, gruppledaren. En gång framför min riktiga chef. Efter mina arbetsdagar kom jag hem, orkade inte göra någonting, ville inte göra någonting. Det enda jag såg var att jag skulle behöva gå tillbaka dit imorgon, och dagen efter den och dagen efter den, alla dagar. Jag orkade inte!
Daniel och jag har pratat mycket och länge om detta, flera gånger.
Nu, äntligen, förstod han hur dåligt jag mådde och att enda lösningen var att säga upp mig.
Jobbet stod ivägen för allt, tog all min energi, alla mina tankar, jag blev ledsen, tappade motivationen helt, såg inte framåt. Han insåg hur mycket jag ogillade att vara där, hur mycket jag hatade det och hur dåligt jag mådde.

Nu när jobbet inte står ivägen för mig kan jag snart börja se framåt igen. Få tillbaka min energi och bli den energiska Hanna som alla känner. Bli glad, trivas med mitt liv och få vara lycklig. Ingen som stör.

Det absolut bästa med att jag slutade idag var att gruppledaren inte var där. Han har semester en vecka till, kommer bli roligt att få höra hur han reagerar när jag slutat. Vi hade nämligen ett samtal innan semestern, då jag förklarade för honom hur det låg till, att han inte kunde bete sig på det viset och att han fick mig att må dåligt. Han sade att det skulle bli ändring men jag orkade inte stanna kvar, det var försent, han hade redan satt sina spår.

Just nu är det mycket blandade känslor. Lite nere, lite glad, lite orolig, lite av allting. Det jag ska fokusera på nu är att komma tillbaka till mig själv och göra roliga saker. Som att fotografera, vara med Daniel och Anna (Ett stort tack för all din hjälp och tid du lagt ner på mig och alla analyseringar vi grundligt grävt i. Det har hjälpt mig oerhört mycket. Du är underbar). 
Har faktsikt pratat med Daniel om att skaffa hunden lite tidigare, ja, vi skall skaffa hund. Tänkte vänta till nästa semester men nu finns det en chans att vi kan skaffa en tidigare. Kan inte bli bättre!!
Ser fram emot att få börja jobba på Jula i september (Tack Anna igen, ser du vilka kolosala förändringar du för med dig, allt bara till det bättre). Det verkar vara ett gott gäng som har väldigt roligt tillsammans. Jag har lite på G, antagligen blir det folkhögskola i januari. Om det blir av är det också något att se fram emot. Det gäller att fokusera på det bra sakerna. Och dessa saker är verkligen något att se fram emot.
Nu kan jag sakta men säkert börja se framåt igen.